Mammas Klutter

En blogg om städning för dig som hatar att städa. Strategier och pepp för naturligt oorganiserade.

recent posts

Boken som förändrade allt

mammasklutter@gmail.com

  • Ännu ett inlägg om tvätt

    Ännu ett inlägg om tvätt

    Hur mycket kan man skriva om tvätt. Hur mycket som helst, verkar det som. Så om du liksom jag har ett specialintresse för tvätt, välkommen! OBS, detta var ironi. Jag har inget specialintresse för tvätt. Jag hatar tvätt. Särskilt när den växt till ett tvättberg som ej går att bestiga under en dag.

    I varje fall. Här kommer ett detaljerat inlägg om hur konceptet “tvättdag” går till – hemma hos mig. Lite om vilka förutsättningar jag har, och hur jag lärt mig jobba med dem. Det kommer bli svårt för dig att köra copy- paste på mitt upplägg eftersom dina förutsättningar sannolikt ser annorlunda ut. Men. Avfärda inte konceptet för det. Dvs, konceptet att vika en dag i veckan för klädtvätt. För det låter sig göras, även om det innebär att man delar tvättstuga i källaren, eller om man har tvättmaskinen i badrummet, eller om man har fyra hemmavarande barn istället för två. Testa åtminstone. Testa tre veckor. 

    Tre veckor, tänker du. Varför just tre? Jo, för att första gången du tvättar ska du tvätta all din klädtvätt. Första veckans tvättdag kommer, om du är som jag, inte innebära att du tvättar en veckas tvätt. Första veckans tvättdag kommer innebära… sju maskiner? Åtta? Mer? Du kommer hata konceptet tvättdag den första tvättdagen. Du kommer förmodligen spendera tre eller fler dagar åt TVÄTT. Kanske kommer du ägna hela veckan åt att tvätta och sedan, på dag sju, är det dags igen. Och du kommer tänka att detta är det mest idiotiska du någonsin gjort av din tid. 

    OBS! Viktigt! Den klädtvätt som, så att säga, ackumuleras under den där första veckan av pågående tvätt ska du alltså inte tvätta. Den blir nästa veckas tvätt. Tassarna borta från det nya som växer i diverse högar, med andra ord. Annars kommer du aldrig i fas.

    När du, efter sex dagar av non- stop tvätt av smutsiga persedlar, kommer fram till nästa veckas tvättdag så kommer du ha, ganska exakt, en veckas tvätt att klara av. Men, eftersom du tvättat i sex dagar (eller fyra, eller tre) så kommer din spontana känsla att vara; VA, SKA JAG TVÄTTA IGEN?!?

    Svar ja. Du ska tvätta igen för att börja känna på känslan att tvätta en veckas tvätt. Så, på med maskinen och tvätta veckans tvätt. Och sen, nästa vecka. Det är DÅ det händer. Magin! 

    • Tvättdag vecka ett fick du låta maskinen gå i sex dagar (eller fyra, eller tre)
    • Tvättdag vecka två tvättade du en veckas tvätt men var fortfarande utmattad efter tvättdag vecka ett
    • Tvättdag vecka tre tvättar du en veckas tvätt utan att vara utmattad.

    Ta- da!

    Ja, det låter roligare än vad det är. Tvätt är inte kul, inte någonstans. Men att koncentrera olyckan till en dag är åtminstone bättre än att sprida ut den. Framför allt för att tillströmningen av rena grejer blir mer… förutsägbar. För dig själv. För andra. Du har plötsligt kläder och underkläder och strumpor att välja på. Du kan således välja bort sådant du egentligen inte tycker om. Samma frihet gäller för alla i hushållet. Således blir det (lite) enklare att rensa. Allt hänger ihop!

    Nu kommer vi äntligen fram till inläggets kärna. Mina tvättdagar. Så här går de till:

    I den bästa av världar (dvs ibland, inte alltid) så inhämtar jag familjens tvätt redan på måndag kväll och sorterar i rätt binge, 40 grader här, 60 grader där, vittvätt där. Sedan sätter jag på första maskinen när jag går och lägger mig.

    Nästa dag, dvs tisdag, dvs tvättdagen, så tar jag ur första maskinen, tumlar det som tumlas bör och hänger resten. Sätter igång maskin två runt 7.30, strax efter att resten av familjen snubblat iväg till jobb och skola.

    Runt kl 11 är maskin två klar. Då tömmer jag tumlaren, in med nästa lass tummelbara tvätt och hänger resten. På med maskin tre. Här sorterar jag också den redan tumlade tvätten. Lakan och handdukar i sina respektive skåp, familjemedlemmars tvätt i varsin tvättkorg. 

    14.30 är maskin tre klar och då upprepas steget ovan. In med nästa maskin, dvs dagens fjärde. Hänga den blöta tvätten, tömma och fylla tumlaren, sortera tumlad tvätt.

    Vid 18 är fjärde maskinen klar men då sitter vi oftast och äter, så här blir det alltid ett glapp. Så jag tömmer maskinen “nån gång på kvällen” och fyller upp maskin fem. Inte alltid det behövs men jaja. Om maskin fem går så går den över natten i alla fall. Tumlaren likaså. Jag sorterar den tumlade tvätten från maskin fyra och hänger resten som tvättdagens sista oficiella aktivitet. Hänger maskin fem nån gång under onsdag eftermiddag, efter jobbet.  

    Vi har en sån där smart tvättmaskin och smart torktumlare som skriker på en när de är klara. Alltså är det inga problem för mig att sitta i köket och jobba medan maskinerna gör sitt. När de börjar gorma så tar jag en paus och går och tröstar dem och matar med ny tvätt. Då blir de nöjda och glada igen i 3,5 timmar och sen är det dags igen. Skulle jag inte ha maskiner som skrek efter mig så skulle jag nog köra med timer. För schemat är rätt så tight kan jag tycka. Om man ska hinna på en dag.

    En annan grej är att min tvättstuga är ytte- pytte liten så det blir rätt fullt med hängande tvätt. Fullt och fuktigt. På sommaren är det ingen biggy för då torkar tvätten ändå plus att jag kan hänga den utomhus om inte regnet öser ner. Men vintertid är detta ett problem. Jag har delvis löst det genom att ordna så mycket “häng” det bara går i själva tvättstugan utan att tvätten dräller ut i resten av rummen. Dvs tvättlinor i taket och två portabla tvättrack som man kan sätta på väggen eller ha i badkaret i värsta fall (eller i vardagsrummet…). Detta plus torktumlaren gör att jag inte behöver ha tvätt precis överallt trots att jag tvättar allting under en och samma dag.  

    Tvätten hänger på tork tills på torsdagen. Då är allting torrt oavsett väderlek och då sorterar jag familjens tvätt i respektive tvättkorg (alla har en egen). Sen har familjemedlemmarna även investerat i en tilläggsservice som innebär att jag bär in tvättkorgen på respektive rum. Samt skriker att SENAST I KVÄLL SKA JAG HA TILLBAKA KORGEN MVH. Alltså; vika och lägga in i garderoben får man göra själv. 

    Så, det var mina tvättdagar det. Om du redan har ett väloljat schema för tvätt som utförs på något annat vis; gratulerar och fortsätt med det du gör. Om inte, testa tvättdagen. Jag säger det igen. Testa tre veckor och känn hur det känns.   

  • Att besegra sin tvätt

    Att besegra sin tvätt

    Jag ska börja med att erkänna att när jag pratar om “tvättdag” så är det inte en dag som jag viker åt tvätt. Tyvärr, får jag säga. Jag hade mer än gärna klarat av tvätten på en dag för att sedan kunna mentalt lämna den därhän under sex dagar. 

    Det som ställer till det för mig är torktiderna och mitt ekologiska tänk. Profeten, dvs Dana K. White, dvs hon som skrev boken som förändrade mitt stökiga liv (se länk i vänsterkolumnen), klarar av sin tvätt på en dag, fem maskiner. Hon kör allt (verkar det som) i torktumlaren. Plus att jag misstänker att Texasvädret får tvätten att torka snabbare än hemma hos mig (trots att jag bor i växtzon 2). 

    Jag kör inte all min tvätt i torktumlaren. Jag kör typ handdukar, sängkläder, redan sunkiga t-shirts och mjukisbyxor samt, undantagsvis, underkläder i bomull i tumlaren. Resten hängtorkar jag. Och hos mig, vintertid, tar det minst en dag för tvätten att torka på sträcket. Jag kör dessutom (oftast) eko- mode tvättprogram och det tar strax under 3,5 timmar. Därför blir ofta min sista maskin (jag kör 4-5 maskiner under en tvättdag) klar på natten och behöver hängas nästa dag.  

    Så; när jag säger tvättdag så menar jag i praktiken en arbetsuppgift som sträcker sig från tisdag till torsdag varje vecka. MEN, det är inte det viktiga här. Det viktiga, för att jag äntligen skulle kunna besegra min tvätt, var att jag vek en dag i veckan till att tvätta kläder. No more tvätta i panik en söndag kväll eftersom ingen har något rent att sätta på sig. No more köpa underkläder på lunchen när man är inne på sista paret trosor. Och framför allt; no more gå runt i kläder man egentligen inte vill ha på sig men ändå måste eftersom allt annat är smutsigt. 

    Vad händer när ens kläder är rena med jämna intervall? Jo, man ser ganska tydligt vilka man inte använder. Särskilt uppenbart har detta blivit i barnens garderober. En hoodie som aldrig hamnar i tvätten. Ett par jeans som gått från favoriter till att ligga längst ner i jeanslådan. Så enkelt att bara ta sig i kragen och lägga dessa två plagg i skänka- kassen istället för att låta dem hänga kvar som inventarier i respektive garderob. 

    Det är helt sjukt egentligen hur lite kläder man faktiskt cirkulerar mellan. Och jag som en gång drömde om en sån där gå in i- garderob som skulle lösa mina dagliga klädbekymmer. När allt jag egentligen behövde var att tvätta lite oftare.

  • Ett inlägg om att hitta rytmen. Städrytmen.

    Jag förut (frustrerad röst): Det är lördag. Idag ska det storstädas. Det kommer ta minst halva dagen för oss fyra familjemedlemmar. Slutresultatet kommer hålla i sig i exakt tio minuter, sen börjar det bli stökigt igen. Jag önskar att det fanns ett annat sätt…

    Du vet den där känslan när du precis rivit av ett städmaraton. Så skönt! Så cleant överallt. Sängarna nybäddade, badrummet skiner mot dig. Inte ett skitigt glas någonstans. Du har jobbat hårt. Du har städat. Hela hemmet. Nu är du trött. Du går in i köket för att hämta ett glas vatten, och där, på köksbänken. Ligger

    TVÅ UPPSPRÄTTADE PAKET SNABBNUDLAR PLUS EN MASSA SMÅ NUDELKORVAR SOM SPRITT SIG ÖVER BÄNKEN TILLSAMMANS MED KRYDDFLINGOR FRÅN DEN ÖPPNADE KRYDDPÅSEN SOM OCKSÅ DRÄLLER DÄR

    Barn 1 har satt på vatten som kokar över på spisen. Pga “jag var hungrig”. Och du känner bara; skjut mig. Det har gått 7,5 minuter sedan du – genomsvettig – torkade av alla speglar för den sista finishen. Och kaoset är redan här. Allt detta arbete för… ingenting. Fuck lördagsstädning, tänker du. 

    Fuck lördagsstädning säger jag också! Lördagsstädning suger. I vart fall såsom jag brukade genomföra den. Dvs skjuta upp all städning som var möjlig till just lördagen. Vilken innebar

    • Att jag fick börja med att plocka
    • Att all typ av rensning/återvinning gärna blendade samman med lördagsstädningen och gjorde att den tog sjukt lång tid
    • Att tvätten (i varje fall två maskiner) också kördes på lördagar eftersom dagen, så att säga, redan var förstörd (och jag låg efter med tvätten)
    • Att jag – dessutom – genomförde det som de facto är själva städningen på lördagar. Dvs dammtorka, dammsuga, moppa.  

    Och sen, när detta evighetsgöra äntligen var över, så blev det nästan direkt skitigt igen! Detta fick mig att landa i två, relativt logiska, slutsatser:

    • Att städning tar väldigt mycket tid
    • Att städning är ovärt pga det blir direkt stökigt igen

    Jag hade delvis rätt. Städning tar tid. Dvs, städning är en uppgift som måste göras, igen och igen. Städning har inget slut. Det är ett evighetsgöra, i ordets rätta bemärkelse. Men tro mig, det blir inte bättre av att du skjuter upp all städning tills på lördag. 

    Här vill jag göra ett litet utlägg om städning. Tekniskt sett så var mycket av det jag (och resten av familjen) ägnade lördagar åt inte städning. Det vi gjorde var att försöka komma ikapp med en massa saker som vi låg efter med. 

    • Tvätt, till exempel, är inte städning. Tvätt är tvätt. Tvätt kan med fördel få en egen dag i schemat, ty tvätt tar också tid.
    • Plock är inte heller städning. Plock är plock. Plocka måste man göra varje dag, om man inte vill förvandla sina lördagar till ett tillfälle där man känner nu tar jag mina väskor och går. Det är ingen go lördagskänsla! Undvik den!
    • Att rensa är inte heller att städa. Rens är rens. Rensa behöver också skötas med ett visst intervall. Kanske inte varje dag, men tillräckligt ofta för att hemmet inte ska svämma över av saker man inte längre använder. 

    Så hur gjorde jag då för att freda mina lördagar och slippa ta mina väskor och fly ut genom dörren för att aldrig mer komma åter? Jo, det ska jag tala om. Nu vet jag att det här låter sjukt präktigt och du får tänka på att den här processen tog mig två år. I små steg. Små, små steg.

    Jag började smått, med disken. Fyllde successivt på med annat som behövde göras varje dag i köket. Fick också rensa och shuffla om en hel del porslin och husgeråd eftersom allt inte fick plats när allt var rent samtidigt. Därefter gick jag på badrummen. Såg till så att min tweenie fick egna hyllor i badrumsskåpet eftersom antalet hårprodukter växt från noll till hundra under det gångna halvåret. Rensade och shufflade om. Och hittade min nivå för vad ett ”städat” badrum innebär. För mig är det – rent handfat och – ren toalett. Samt inget klutter. Tvätten fick till slut en egen dag, plus en extra dag för sängkläder.

    På det här viset betade jag mig igenom huset, rum för rum, låda för låda. Såg till att ha rensat och nött in vanor innan jag fortsatte till nästa område. Hittade en rytm i städandet och rensandet som passar mig och mitt liv.

    Jag städar precis så mycket jag upplever att jag hinner med och inte en minut längre. Men heller inte mindre. Dvs, det är sällan jag hoppar över något. När du ska hitta din rytm, utifrån dina förutsättningar, uppmanar jag dig till att tänka på samma sätt. Gör så mycket du kan och mäktar med, absolut inte mer. Men inte heller mindre. Hitta din nivå för ditt hem som gör att du trivs i det. Kom ihåg att städning är en modern uppfinning – inte något du behöver för din hälsa. Men kanske för ditt välbefinnande.

    Så här ser det ut hos mig idag:

    • Tvätt: Har en egen dag. Tisdagar pga då jobbar jag hemma. Torsdagar tvättar jag (oftast) sängkläder (helt onödigt om det inte vore för att vi har fyra katter – annars skulle jag ta det mer sällan).
    • Disk: Görs varje dag. Jag plockar ur maskinen på morgonen, fyller den med frukostdisk, torkar bänkar och sopar köksgolvet. På kvällen fyller jag på med middagsdisk samt tar en disk- rajd genom huset efter förrymda glas etc. På med diskmaskinen som får gå över natten. Handdiskar det som handdiskas bör och ställer undan tutti.
    • Badrum: Plockar bort klutter varje dag. Svabbar av handfatet med städservett och tar en check i toaletten. Gör ren den vid behov (dvs när den innehåller ”synliga spår”).
    • Plock: Får fem minuter varje dag. That’s it. Det låter helt sjukt men efter två års plockande (och rensande) har jag nu nått den punkten att jag (oftast) får mitt hem att se ok ut på fem minuter.
    • Rens: Görs lite då och då och när andan faller på. Dock ej tillsammans med städning.

    Okej, några fler ord om rens pga otydligt: Jag har en skänk- kasse i hallen, en plastlåda för saker jag ämnar sälja och en plastkasse i garderoben för textilåtervinning. När jag snubblar över ett föremål som på ett eller annat sätt ska ut ur mitt hus lägger jag den i rätt ämbar. Och när ämbaret är fullt så åker jag och tömmer det (eller lägger upp annonser på Tradera). 

    Detta sammantaget gör att lördagsstädningen numera innefattar a) dammsuga b) dammtorka c) moppa. Det tar – en timme. Max! Det tar typ mindre än en timme. Det tar så lite tid att någon av oss numera gör lördagsstädningen på fredagar, efter jobbet. 

    Hur sjukt?

  • Hur lång tid tar det – egentligen?

    Jag har väldigt svårt att uppskatta hur lång tid saker och ting tar, särskilt när det kommer till tråkiga saker. Min känsla är alltid att det kommer ta för evigt att städa ett badrum eller, gud förbjude, stryka. Oavsett vad jag ska göra i städ- och rensväg så chansar jag bara när det kommer till tid. Oftast för att slippa. Att intala mig själv att en uppgift är oerhört tidskrävande känns bättre än att bara erkänna faktum, dvs att jag försöker undvika att göra den. 

    Å andra sidan har jag också en väl utvecklad förmåga att underskatta hur lång tid det behövs för att färdigställa ett riktigt megaprojekt. Till exempel rensa garderoben. Tidigare, då när jag rev ut alla kläder för att försöka känna vilka av dem som fick det att sprattla i magen och inte, trodde jag på riktigt att jag skulle kunna ro iland ett sånt projekt på, säg, en timme? En och en halv? Spoiler alert; det tar inte en timme att tömma garderoben för att sedan sitta och känna på varenda plagg och vela över vad det egentligen ger dig för känslor. Det tar en halv arbetsdag. Minst. Om du nu lyckas färdigställa uppgiften. Jag lyckades aldrig så jag vet inte. 

    När jag påbörjade min resa mot ett renare liv använde jag mig därför av timers. I uppgiften “5 min plock” är det helt logiskt att använda timer. Själva grejen med “5 min plock” är att uppgiften ska ta just fem minuter, varken mer eller mindre. Utan timer blev jag ofta fast i plocket. Det fanns alltid mer att plocka upp och när man väl kom in i det så kunde man lika gärna fortsätta. 

    Men det kan väl ändå inte vara ett problem tänker du. Att få feeling och fortsätta plocka? Jo, det kan visst vara ett problem. Ett stort problem. För om jag helt plötsligt ägnar tre timmar en tisdag kväll åt att plocka är risken stor att jag dels slafsar igenom uppgiften och börjar stuffshifta, dvs knör in saker varhelst de får plats och flyttar runt saker utan att ta tag i dem. Alternativt hamnar jag i aldrig mer– läge och väntar två veckor/månader tills jag plockar igen. 

    Fem minuter är precis lagom. Lagom kort tid för att jag varje gång ska bli helt begeistrad över hur mycket man hinner på bara fem minuter. 

    FEM YNKA MINUTER. 

    Samtidigt är det lagom lång tid för att jag ska orka motivera mig till att göra uppgiften igen, och igen, och igen. Alltså; göra det till en vana.

    I början pysslade jag också en del med att tidssätta hur lång tid olika uppgifter tar. Hur lång tid tar det egentligen att tömma diskmaskinen och sen fylla den igen? Känslan är ju att det tar oceaner av tid. Döm om min förvåning när klockan stannade på 2.43 minuter för en tömd diskmaskin. 

    2.43 minuter? Det är ju… ingenting? Plötsligt blev det rentav löjligt att försöka prata runt sig själv kring diskmaskinens tömmande eller ej. 2.43 minuter är inget att bråka om. Inget att lägga energi på. Det är bara att göra.

  • Döm inte ut en vana på en gång – ty då är det inte en vana

    Vad du än gör, döm inte ut en vana (och dig själv) efter första dagen. Gör inte det bara. Om ditt hem är kaos, precis som mitt var, så kommer första dagen av tvätt eller disk vara ett rent helvete. Det kommer ta timmar att ta dig igenom berget. Det kommer kännas som en bergsbestigning! Och det sista man vill göra när man precis bestigit ett berg är väl att knata upp för samma berg igen? 

    Här kommer de tråkigaste av nyheter: du måste göra precis det. Du måste köra igen, dagen efter. Eller om det gäller tvätt – veckan efter. Även om första tvättdagens tvätt tog dig sex dagar så måste du köra en ny tvättdag på den sjunde dagen. För grejen är att om du kör en ny tvättdag på den sjunde dagen, så kommer du inte längre att stå inför ett berg av tvätt. Du kommer ha en veckas tvätt att hantera. Ganska precis. Om du diskade igår så kommer dagens disk gå avsevärt mycket fortare. Det är bara en dags disk. Det är typ… en kulle. 

    Tjatigt, jag vet. Men börja smått när du ska etablera nya vanor. Börja med EN sak och nedprioritera precis allt annat så mycket det bara går. Lägg din tid och energi på att få ordning på disk och bara disk. Kavla inte upp armarna och försök övertyga dig själv om att den här gången ska jag minsann få ordning på hela hemmet på en gång. Foka på disken istället, eller vad det nu må vara som skapar stress och irritation och stök. Koncentrera dig på att försöka hitta en rytm som funkar för dig, i ditt hem. Och sen, när vanan sitter, när disk har blivit en snabb grej som du bara gör. Då går du vidare till nästa område.

    Magin med att etablera vanor är alltså inte själva görandet. Dvs att tvätta, eller diska. Magin händer i repetitionen, när du diskar igen. Imorgon. Och nästa dag. Och dagen efter det. 

  • Ännu ett inlägg om att skapa basvaror, förlåt, basvanor

    Min hjärna har en väldigt irriterande tendens att glömma bort saker som den uppfattar som mindre viktiga (t.ex. städ, disk, tvätt eller vart jag lagt saker) till förmån för större uppgifter som är kul och som kräver mycket av mig. När jag går in i jobbargubbe- mode, dvs så fort jag får något att göra som jag tycker är intressant, så glömmer jag liksom automatiskt bort sådant som inte ger samma kick. Och så står jag plötsligt där, en torsdag. Och alla strumpor är smutsiga. 

    För att spara på mig själv (och min hjärna) försöker jag att ta bort så mycket irritationsmoment och saker som får mig att börja fundera som möjligt ur mitt liv. En sådan sak är att jag nio gånger av tio handlar mat i samma affär. Jämt. Jag bor på landet och vår närmsta affär är en rätt liten lanthandel. Jag kan vid det här laget deras sortiment typ utantill. Där veckohandlar jag. Punkt. Dels för att jag vill stötta affären, men också för att det är väldigt skönt för min hjärna. Jag anpassar veckans mat efter vad som finns i affären. Sånt som inte finns får jag antingen försöka röra ihop själv eller hoppa över. Och när jag får cravings efter något som inte finns ser jag till att handla den saken när jag är inne i stan. 

    Förr bodde jag i storstan och vår närmaste affär var en jättelik Willys- butik. Där fanns allt. Vad handlar man när allt finns? Man handlar allt. Möjligt. Jag planerade inga måltider eftersom allt ändå fanns i affären. Jag kunde bara hugga åt mig det jag var sugen på. Pak Choi. Färsk pasta. Citrongräs. Gochujang. Musslor eller nån fin biff om det skulle lyxas. Oftast handlade jag dessutom på tom mage vilket gjorde att det slank ner någon chokladbit framme vid kassan. Plus alldeles för mycket mat (överhandlar ofta när jag är hungrig). Det blev dyrt. Vi slängde massor.

    Men vänta, var inte det här en blogg om städning? 

    Allt hänger ihop säger jag och låter som värsta profeten. Men det är sant, allt hänger ihop. Jag tänker numera på samma sätt kring mina städrutiner som jag gör med matplaneringen. Dessa två onda ting ska ta så lite plats i mitt liv som möjligt och vara så repetitiva och hjärndöda det bara går.

    • Måndag – veckohandla.
    • Tisdag – tvättdag.
    • Torsdag – byta sängkläder.
    • Fredag – städa för helgen.

    Och så det dagliga. Disken, sopa köket, kolla badrummen, fem minuter plock. Jag har trollat in så mycket städning som får plats i mitt schema och i min hjärna, varken mer eller mindre. Dessutom är sysslorna så enkla (numera) att jag kan göra dem nästan på repeat. 

    Framför allt så är de inte förhandlingsbara. De sysslorna som är vikta för en viss veckodag ska göras på den dagen och de sysslor som ska ske varje dag ska ske varje dag. Jag lägger exakt noll tid på att dividera med mig själv om att kanske flytta tvättdagen till lördag, bara den här veckan…osv. Ibland händer det såklart att jag måste flytta tvättdag. Om vi varit bortresta, eller om jag haft nån utsocknes jobbgrej. Men det hör till undantagen. Det är inte som förut, när jag varje vecka försökte köpslå med mig själv kring tvätt. Och disk. Och städ. 

    Förut ja. Då var städning som en jättestor mataffär för mig. Jag vandrade runt i ett till synes ändlöst landskap av (städ)möjligheter. Scrollade mellan olika sätt att tillverka mina egna städprodukter och hur man bäst rengör spisfläkten. Älskar sånt. Älskart! Men det blev liksom ingen struktur. Jag hade inte koll på basvarorna, så att säga. Jag plockade ner det göttigaste i städkorgen men hade ingen tomatkross eller svartpeppar. Inget protein. Ingen pasta, inget ris, ingen potatis. 

    Genom att etablera basvaror, förlåt, basVANOR så har jag lagt grunden för ett hem som inte är ett konstant kaos. Tvätten, städningen och plocket tar fortfarande energi, men inte alls lika mycket. Ibland kan jag till och med få feeling och börja rensa nåt skåp, bara sådär. I förbifarten. Lite som charkbrickan en lyxig fredag. Fast inte alls lika gott.

  • Om att skapa vanor

    Jag tycker inte riktigt om att prata om städning som “vanor”. “Vanor” är saker man gör utan att tänka på dem, som att borsta tänderna. Städning kommer aldrig bli som att borsta tänderna för mig. Jag har insett att jag nog alltid kommer att behöva ta ett djupt andetag innan jag sätter igång med disken eller tvätten. 

    Istället väljer jag att se på städning som beslut jag redan fattat, eller beslut som är icke- förhandlingsbara. Mina dagliga städuppgifter ska bara göras. De ska squeezas in i ett ibland väldigt tight schema, men de ska göras. Frukostdisken ska bort. Köksgolvet ska sopas. Köksbänkarna ska torkas av. Jag ska kolla efter klutter i badrummen och jag ska plocka grejer fem minuter per dag. Tvättdagen ska bli av, varje tisdag, även om jag ibland inte hinner köra alla maskiner som krävs. Jag ska veckohandla och jag ska kolla familjens uppgifter och skriva in dem i vår veckokalender varje måndag. 

    Det har tagit mig säkert ett år att få de här vanorna, eller icke- förhandlingsbara besluten, på plats. Och nej, jag började inte med allt samtidigt. Jag började smått. Började med disken. Köket. Tvätten. Adderade nya saker allteftersom. Tog bort, när jag märkte att det blev för mycket. 

    Fördelen med att koka ner sina uppgifter på det här sättet är att listan över måsten blir kortare. De blir inte bara ett stort brus av saker som måste tas tag i, eller saker jag borde göra. Framför allt är de lättare att ta tag i när hemmet är i hyfsat skick. Och när jag halkar ur mina rutiner – ja det händer hela tiden – så vet jag exakt vart jag ska börja om. Jag ska få undan disken. Sopa köket. Jag ska veckohandla och fylla i veckoschemat på måndag. Tvätta på tisdag. Jag ska kolla efter klutter i badrummet och jag ska röja runt genom att sätta en timer på fem minuter och plocka grejer under den tiden. Även om det är kaos just nu så vet jag att om max en vecka så är allt okej igen. 

    En annan stor fördel är att jag slipper dividera med mig själv och andra familjemedlemmar om när saker ska göras. Förr älskade jag att föra långa inre diskussioner om när den bästa tidpunkten för tvätt verkligen infaller. Är det inte smartare att tvätta från måndag till torsdag kväll, efter barnens träningar? Eller kanske tvätta en maskin om dagen, non stop? Jag testade olika halvhjärtade lösningar vilka utan undantag ledde till att jag pulade in en tvätt, glömde bort den, och sen fick köra samma tvätt igen eftersom den börjat lukta surt. Eller som när jag införde konceptet städa på lördagar vilket resulterade i att samtliga i familjen, inklusive jag själv, tillbringade halva lördagen med att städa/tjafsa om städning och sedan tillbringade andra halvan utmattade och fortfarande sura efter ännu ett städmaraton. 

    Det viktigaste med vanor är att du mäktar med dem. Det näst viktigaste är att de löser problem i din vardag. Det tredje viktigaste är att de är så enkla – för dig – att komma ihåg att någon kan väcka dig mitt i natten och du kan rabbla dem utantill. Du kommer behöva börja i liten skala, nöta in en grej och sedan gå vidare till nästa. Du kommer behöva experimentera med vad du klarar av på en dag och under en vecka. 

    Kanske har du redan koll på vissa grejer och då behöver du inte skapa nya vanor för dem. Om det funkar för dig att tvätta varje dag – klappa dig själv på axeln och fortsätt med det! Men om du inte har koll på tvätten, testa en ny vana. Prova att införa en tvättdag, och utvärdera den om tre veckor (återkommer till varför du måste testa i tre veckor). Om det fungerade för dig – gör det till en vana, eller snarare, ett icke förhandlingsbart beslut.

  • Vart börjar man?

    Vart börjar man?

    Om du är som jag, dvs en person som gillar att förvandla det mesta i tillvaron till projekt och som har massa energi i början men svårt att hålla motivationen (och energin) levande för saker som du tycker är värdelöst tråkiga, så vill jag ge ett tips: Tagga ner. Börja litet.

    Jag började med disken. Varför? Jo, för vårt kök såg alltid mer eller mindre ut som ett dåligt skämt. Smutsig disk som väntade på sin tur i diskmaskinen, stekpannor på spisen, leftovers från tidigare matlagning och matintag på köksbänken och köksbordet. Varje gång jag fick för mig att nu ska det storstädas så fick jag börja i köket. Och när köket väl var klart så hade halva dagen gått. Och det var dags att skjutsa nåt barn till träning. Ni fattar. Jag kom liksom aldrig förbi köket.

    Så; jag började där. Jag tog ett djupt andetag och lade all min energi på att plocka ur diskmaskinen på morgonen och plocka i frukostdisken. På kvällen stoppade jag i middagsdisken, diskade varenda stekpanna och kastrull och ställde undan dem. Inte i torkstället (det är för övrigt bortrensat nuförtiden), utan på sin plats. 

    Första dagen var det vidrigt. I vanliga fall hade ett sådant här race lett till att jag tänkt att det här var så sjukt tråkigt att nu tänker jag inte ta tag i disken igen på nån dag eller två. Som tur var hade jag läst om diskens matematik1 i profetens bok, så jag visste någonstans att första dagens disk inte är = så här lång tid tar det att diska. Så jag höll i. Gjorde samma sak igen, nästa dag. Och nästa. 

    Belöningen började komma någonstans efter en vecka -ish. Då hade jag fått uppleva känslan av att inte behöva börja kvällens matlagning med att ta hand om frukostdisken och att dessutom kunna kliva upp på morgonen och inte behöva ta hand om middagsdisken innan frukost tillräckligt många gånger för att förstå att detta skulle kunna bli min nya vardag. 

    Förut var mitt mindset inställt på att disk är något som tar 30 minuter – minst. Jag brukade därför argumentera med mig själv om att det inte var någon idé att ta disken just nu pga ont om tid. Att det var bättre – rent av nödvändigt – att skjuta upp disken till en annan, senare tidpunkt. Typ när jag kom hem. Eller, inte när jag kom hem utan mer… innan middagen. Eller efter. Eller, i värsta fall, dagen efter. Eller i värsta, värsta fall. Att hela tiden bara diska det som behövdes just för stunden och låta resten stå. 

    Efter en veckas diskande kunde jag börja känna skillnaden i tid i kroppen. Efter en veckas diskande, var disk inte längre synonymt med den där halvtimmen – timmen jag tidigare behövde lägga. Disk var mer en snabb grej. Disken hade börjat bli en vana, om än en riktigt tråkig sådan. Men fördelarna övervägde. Jag började addera fler kökssysslor, nästan av bara farten. Torka bänkarna. Sopa golvet. Plocka skräp. Nu tar det mig 10 minuter på morgonen och typ 15 minuter på kvällen att få köket i mint condition. Tid som jag tidigare enbart lade på disken. 


    Så; när du ska börja. Starta inte upp med ett stort rensprojekt i nån dold skrubb. Börja med något som är ett verkligt, dagligt problem. Nåt som skulle ge stora, synliga effekter om du bara kunde klura ut ett sätt att sköta det på. Lägg din tid och energi där, och bara där. Viktigast av allt; lös problemet idag, och lös det igen imorgon – innan det blir ett problem.

    1. Diskens matematik hänvisar till det faktum att en dags disk tar ca 10 minuter att ta hand om (om du har diskmaskin), två dagars disk tar upp mot en timme medan tre dagars disk tar så lång tid att det vållar riktiga problem. Tiden för disk dubbleras alltså inte för varje dag som går. Den ökar med flera hundra procent. Varför, undrar du? Jo, för att du måste ägna tid åt att köra flera maskiner, blötlägga kastruller som stått med intorkad mat, handdiska sådant som diskmaskinen (pga intorkat) inte kommer att få rent.  ↩︎

  • Att städa och rensa är inte ett projekt

    Att städa och rensa är inte ett projekt

    Jag älskar projekt. Tydliga, gärna stora, uppgifter med en start och ett slut. Den där “kavla upp armarna”- känslan. Underbar! Oslagbar!

    Länge behandlade jag rensning som ett projekt. Tvätt och städning också för den delen. Och – det var ett projekt att ta sig an en (eller två) veckors tvätt, ett kök som såg ut som om någon släppt en bomb i det, barnrum och dammsugning och våttorkning. Gärna samtidigt. Gärna på en lördag förmiddag när alla var hemma och det vankades besök. Du undrar om lördagarna förvandlades till pestens dag hemma hos oss och alla var sura/griniga? Svar ja. 

    Jag kunde också dra igång stora, diffusa organiseringsrajder av typen “ta ut allt du har i garderoben och känn vad som sparks joy”. Alltid med samma katastrofala resultat. Kläderna blev kvar på soffan i vardagsrummet, allt sprakade “måste behålla pga vet aldrig”, jag blev jättetrött och vardagsrummet såg dessutom värre ut än när jag började. 

    Vad jag lärt mig: Städning och rensning är inte ett projekt. Städning och rensning har inget slut (jag vet – det är hemskt). Vissa saker (typ disken, laga mat, plocka upp) måste göras varje dag. Den goda nyheten är att om du gör vissa saker varje dag så blir de mindre av ett projekt och mer som en rutin. De tar inte alls lika mycket tid (och energi). Och när du ska rensa – gör det på ett sätt som inte skapar mer röra. Dvs, ta inte ut allt på en gång och börja sortera i olika märkliga högar. 

    Deala med en sak i taget istället. Ta ställning till vad du ska göra just med den här saken. Ska den slängas, återvinnas, skänkas, säljas? Fixa en soppåse för skräpet, en skänk- kasse för skänket och en kasse för det du ämnar sälja. Lägg varje sak i rätt kasse direkt. När kassen är full – gå och släng den. Åk till återvinningen med den. Lägg upp en annons på Tradera. 

    I stunden kan det kännas sjukt ineffektivt att ta en sak i taget. Men tro mig, det här gör hela skillnaden. För genom att ta en sak i taget så skapar du inte mer röra medan du håller på. Du låter också varje sak hamna där den hör hemma – direkt. Du stuffshiftar inte, dvs flyttar runt saker i hemmet eller pular in ditt tingeltangel på närmsta ledig hylla. 

    Klart du kan avsätta tid en lördag förmiddag för projekt rensa garaget. Problemet är bara att hitta den där luckan, eller hur? Den där luckan av evig tid då du ska hinna rensa och komma i ordning. Risken är att den där luckan aldrig kommer, eller att det redan är för belamrat när du väl sätter igång. Risken är att du blir överväldigad istället för energifylld. Risken är att garaget är och förblir fullt med stuff om du ska vänta på rätt tillfälle att tömma det – en gång för alla.

    Jag har lärt mig – den hårda vägen ska tilläggas – att genom att ta en sak i taget, en sak här, en sak där, så har jag kommit längre än när jag skulle avsätta tid för att rensa. Ty jag har (nästan) aldrig tid för att avsätta tid för att rensa (inte lust heller), men nästan alltid tid för att lägga en urväxt tröja i skänka- korgen, eller ett par trasiga strumpor i textilåtervinningen. Istället för att avsätta tid så har jag så att säga skapat ett konstant rinnande litet vattenfall för saker som lämnar mitt hem. På samma sätt har jag, genom mina fyra dagliga (jättetråkiga) vanor, kapat bort projekt lördagsstädning och förvandlat det till max en timme av att damma, dammsuga och torka golv. 

    Fyra vanor, tänker du. Vilka fyra vanor? Vi kommer till dem. Men i korthet:

    • Jag tar disken och torkar köksbänkarna 
    • Jag sopar golvet i kök och vid matplatsen 
    • Jag tar bort klutter och skräp i badrummet 
    • Jag plockar fem minuter 

    Ser easy ut, när man radar upp det såhär. Och det är easy. Bara man gör det, varje dag.

  • Det värsta med att försöka hitta det bästa sättet att göra saker på

    Jag erkänner: Min städresa har gjort mig till en sucker för städ- och organiseringsvideos. Älskar att kolla på konton där allt är ton i ton och jag får lära mig det bästa sättet att torka golvlister på. Älskart!

    Tyvärr har inte denna hobby hjälpt mig att få ordning hemma. Eftersom; golvlister är liksom… mitt sista problem. Att torka golvlister gör ingenting för helhetsintrycket hemma hos mig (har provat). Att fara till IKEA och köpa förvaringslösningar har inte heller hjälpt. För när jag kommit hem så har den där plötsliga organiseringsenergin tagit slut – den brände jag på varuhuset. 

    Om du är en av alla dem som är level golvlist; grattis. Jag är det inte. Jag är falukorv och makaroner när det kommer till städning. Eller ännu värre; jag är fiskbullar. Kalla. Direkt ur burken. Jag var tvungen att börja någon helt annanstans. Mindre. Enklare. Och framför allt, börja på ett sätt som inte fick mig att tappa motivationen. 

    Mitt tips: Börja med EN sak hemma som syns och som driver dig till vansinne. Lös problemet idag, men framför allt – lös det igen, imorgon (innan det blir ett problem).

    I mitt fall var disken ett av mina många problem. Så; jag lade all energi och koncentration på den och bara den i början. Försökte hitta en rytm. Tömde diskmaskinen på morgonen. Plockade in frukostdisken. Och på kvällen; in med middagsdisken, diska alla kastruller och stekpannor, ställa undan dem. Och sätta på diskmaskinen. Dvs sånt som jag gissar att vanliga människor som är level golvlist bara gör utan att tänka på eller argumentera med sig själva om huruvida det är nödvändigt eller inte att göra just nu.

    Jag är inte en vanlig människa när det kommer till städning. Tyvärr. När det kommer till städning går min hjärna in i nåt slags survival mode, den typ stänger ner. När det blir för mycket hemma slutar den prioritera, den slutar typ se att det börjar bli stökigt. Min hjärna prioriterar bort stök. Hela tiden. Alternativt börjar den överanalysera för att försöka hitta Det Ultimata Sättet. Jag gissar att min fäbless för organiseringsvideos kommer in här. I alla fall; jag fick börja litet. Pyttelitet. Disken. Varje dag. All disk. Bort med alla tips om golvlister. Bort med tiden jag använde för att kolla content där olika organiserade människor organiserade sitt redan organiserade liv. Jag la tid på disken istället. Borrade ner huvudet i kastrullerna och köttade. En dag. Två dagar, tre, fyra. 

    Efter ungefär en vecka, jag minns inte, började en slags magi infinna sig. Disken var inte längre förknippad med “en sjukt jobbig grej som tar jättelång tid och som jag gärna hoppar över alt väntar på att nån annan tar tag i”. Eller ja. Disken var fortfarande sjukt jobbig. Men. Den tog inte lika lång tid. Och eftersom den inte längre tog lika lång tid så var den inte längre lika sjukt jobbig. Den blev en vana. Eller åtminstone, ett första steg mot ett hem som såg lite, lite bättre ut. Långt ifrån andras såna däringa hem som går ton i ton osv. Men ändå. 

    Jag tror att det som hjälpte mig att för första gången hålla i en vana var att jag

    • Fokuserade på disken och bara disken
    • Såg resultat direkt (ett kök utan disk är ändå ett kök utan disk)
    • Slutade överkomplicera saker

    Jag började liksom inte projekt disk med att researcha det bästa sättet att diska din disk alt la ner tid på att hitta bästa förvaringen eller drömma om ett större kök eller kombinera projekt disk med projekt RENSA ALLA LÅDOR OCH KÖKSSKÅP (gjort allt detta tidigare). Istället för att hitta den ultimata lösningen så gjorde jag bara disken. Jag blev peppad av att se att jag dels klarade av den och dels att det såg bättre ut hemma. Så, jag fortsatte. I små steg. Mer om det i ett annat inlägg.

Är det här din nya webbplats? Logga in för att aktivera administratörsfunktioner och stäng det här meddelandet.
Logga in