Mammas Klutter

Det finns säkert lika många sätt att rensa en garderob som det finns människor på jorden. Eller nja, inte riktigt kanske. Men det som slagit mig, såhär i efterhand, är att en metod verkar vara dominerande bland dem som skriver om och visar sina garderobsrensningar. Nämligen att ta ut allt.

När jag till slut lyckades med att rensa min garderob var det för att jag fattade mod att frångå den principen. Kanske är jag en väldigt avvikande person. Eller så är det så att de flesta som rensar sina garderober publikt är redan organiserade människor. Kanske är det så att redan organiserade människor inte blir överväldigade av ett berg av kläder på sägen, eller i soffan i vardagsrummet.

Jag blir överväldigad av för mycket saker. För mycket saker gör att jag inte vet vart jag ska börja. För mycket saker på en och samma plats får mig att tappa navigationsförmågan. Jag blir handlingsförlamad. Därför är det, för mig, helt avgörande att aldrig börja skapa märkliga högar eller ta ut allt när jag rensar. Det gäller för min garderob, och det gäller också för all annan typ av rensning. 

Det var såklart inte jag själv som kom på att jag inte skulle ta ut allt när jag rensade. Detta var ett av många tips som jag fick med mig från profeten, dvs mrs White som skrivit boken How to manage your home without loosing your mind. Mrs Whites och min hjärna verkar fungera på ungefär samma sätt. Hon förespråkar att man alltid, utan undantag, ska deala med en sak i taget. Och göra det enkelt för sig genom att alltid rensa skräpet först. Och, viktigast av allt; acceptera det utrymme man har.

Det är utrymmet som bestämmer hur mycket kläder man kan ha och inte. Dvs, om jag har en garderob och två byrålådor till mitt förfogande så är det det jag har. Mina kläder måste alltså få plats inom detta utrymme.

Jag hade aldrig tänkt på kläder som utrymmesberoende tidigare. Jag hade tänkt på kläder som något som är fint och som jag älskar och behöver och som jag kan handla hem lite då och då utan hänsyn till om de får plats eller inte. Nu, när jag började tänka på kläder som något som skulle rymmas inom ett visst space så hände något. Om utrymmet för kläder är så begränsat som mitt så blir det ganska självklart att de kläder jag faktiskt använder måste ges företräde framför dem som jag historiskt haft kul med, eller som jag kunnat ha när jag var i en tidigare viktklass.

Alternativet är att jag roffar åt mig mer utrymme för mina kläder som jag inte längre använder. Lite så hade jag jobbat tidigare. Men det som händer om jag tar mig mer plats är att andra får mindre. Min man till exempel. När jag ockuperade tre av lådans fyra byrålådor så hade han svårt att hitta någonstans att ha sina underkläder. Nu är han så timid att han inte klagade, trots att strumpor, kalsonger och t-shirt fick rymmas i en gemensam trådback i hans pyttelilla garderob. Katterna hade dessutom en förkärlek för att använda just den här hyllan till sovplats. 

Nu insåg jag plötsligt det orimliga i att min garderob skulle vara till hälften full av urväxta kläder medan min mans kombinerade underklädes- och t- shirtlåda både var full och agerade djurstall. Kanske är jag extra trög, jag vet inte. Men jag hade verkligen aldrig tänkt på det här sättet tidigare. Jag menar, mina kläder måste ju få plats.

Tillbaka till rensningen. 

• Det första jag gjorde var att leta efter skräp. 

Skräp i det här fallet var strumpor och strumpbyxor med hål i, t- shirts med svettfläckar osv. Dessa lade jag i textilåtervinningen. Det var inte så jättemycket som var rent skräp om jag ska vara ärlig. Skräprensningen gjorde inga underverk för min garderob. 

• Det andra jag gjorde var att fixa förvaring till mina säsongskläder. 

En ganska smal platslåda som fick plats på hylla där jag tidigare haft mitt torn av stickat. Jag hade tidigare gjort ett halvhjärtat försök till vinterförvaring tidigare men nu gjorde jag en ordentlig genomgång. Tjocka stickade tröjor, mörka byxor osv åkte ner i lådan för vinterförvaring. Den blev ganska snabbt full. Det här kan låta lite bryskt, men för mig blev det plötsligt ganska enkelt att konstatera att jag inte kunde behålla åtta stickade tröjor och fyra koftor som jag slutat använda. De överflödiga vinterkläderna fick åka i sälj- och skänkkassarna.

När garderoben inte längre behövde härbärgera kläder för alla möjliga säsonger så såg den faktiskt luftigare ut. 

• Det tredje jag gjorde var därför att försöka stuva om kläderna så att de skulle slippa att bli skrynkliga eftersom jag hatar att stryka och är värdelös på att vika. 

Allt som hade en tendens till skrynkel skulle alltså behöva hänga på galge. Tunna stickade tröjor och byxor fick en hängare. Nu blev klädstången full, trots att resten av garderoben inte var det.

Mitt gamla jag hade vid det här laget gjort en kompromiss och stuvat tillbaka en massa byxor i den nu halvtomma byxlådan för att slippa göra sig av med dem. Mitt gamla jag hade sagt att jag nog kan börja stryka, trots allt. Mitt nya jag visade sig inte vara lika kompromissvillig. Jag är ingen strykare. Kommer aldrig att bli. Jag är ingen vikare heller. Jag måste förvara mina kläder på ett sätt som gör att jag i största möjliga mån undviker att stryka och vika. Alltså sorterade jag ut de kläder som jag använde minst och som inte fick plats på klädstången.

Nu hade jag en garderob med en ganska full klädhängare och flera halvtomma lådor. Jag kunde därför börja flytta in sånt som låg i byrån i sovrummet för att frigöra space till min mans kläder.

• Det fjärde jag gjorde var alltså att fylla på med kläder som tidigare förvarats på andra ställen.

Mina pyjamasar fick flytta in i garderoben. Mina träningskläder likaså, efter en rejäl rensning. Jag menar, jag tränar inte längre. Men jag önskar att jag gjorde. Alltså sparade jag några träningskläder (önksningar kan slå in) men resten fick gå.

Resultatet? Fyra kassar med sälj och skänk, en tömd byrålåda och en relativt luftig garderob. Allt detta på en eftermiddag. Inga märkliga högar någonstans. Jag tittade förundrat på storverket. Allt jag egentligen gjort var att acceptera mitt utrymme och rensat, en sak i taget, tills jag fick plats med mina kläder inom detta utrymme. Jag hade inte rivit ut allt och jag hade inte frågat mig vilka saker som fick det att sprattla i magen och inte. Jag hade jobbat effektivt och inte fastnat i märkliga tankebanor kring “bra att ha” osv. 

Kunde det vara så att mitt liv av stök berodde på att jag behövde andra sätt att ta mig an saker på än vad som funkar för andra? Det kändes som en portal öppnade sig i huvudet på mig. En portal mot ett mer uppstyrt hem.