Mammas Klutter

Jag förut (frustrerad röst): Nu är bodarna helt fulla, det går inte att öppna dörrarna utan att det ramlar ut grejer. Jag borde verkligen avsätta tid för att rensa och organisera dem. Kanske köpa några fler hyllor på stora varuhuset? Då kan jag passa på att handla några till arbetsrummet också. Och några korgar. Jag behöver definitivt korgar till arbetsrummet. Så att sakerna som dräller därinne får plats.

Om jag skulle fått en pärla för varje gång jag tänkt tanken att “jag måste organisera” så skulle jag idag ha haft inte bara ett, utan säkert ett helt bankvalv fullt av flerradiga collier att hänga runt halsen. Känslan av att jag måste organisera hängde över mig som ett grått, trist regnmoln. Jag måste organisera var liksom själva nyckeln till att gå från att vara en tjej som inte hade koll på grejerna till att bli en sån som hade det. Trodde jag. Så här gick mina tankar förut  – utan undantag:

• En djup frustration över sakernas tillstånd hemma som ledde till…
• En övertygelse om att jag måste avsätta tid – mycket tid – kanske en hel helg – till att komma i ordning, vilket ledde till…
• Att jag (om jag lyckades) slottade in en lördag/söndag i kalendern och samtidigt passade på att…
• Åka till stora varuhuset för att köpa hyllor/hyllplan/korgar/förvaringslådor vilket i sin tur ledde till att…
• Det mesta av min energi brändes bland tingeltanglet på stora varuhuset samt att…
• Jag halvhjärtat satte upp några hyllor och fyllde dem med saker som egentligen borde rensats ut, medan…
• Jag samtidigt skapade märkliga högar på golvet av allt jag inte visste vad jag skulle göra av

Efter en sån där organiseringshelg var jag helt slut och hemmet var i värre skick än när jag började. Jag drog mig i det längsta för att göra något liknande igen. Organiseringen tog inte bara massor av tid, den gav heller ingen effekt. Efter en organiseringshelg fick jag använda lika mycket tid åt att städa (nåja, shuffla undan) alla de saker som inte hittat ett hem. Ett skåp här och där kunde visserligen se bättre ut. En stund. Tills jag började fylla det igen. 

Vad jag lärt mig idag, som jag inte visste då, är att organisering är en företeelse som är till för redan organiserade människor. Dvs, människor vars hem är i hyfsad ordning och inte är överbelamrade med en massa klutter. Om man redan från början har rätt antal bäddset, rätt antal t- shirts och rätt antal böcker i arbetsrummet kan man med fördel vika en helg åt att åka till stora varuhuset och köpa ändamålsenlig förvaring. Om inte är det helt fel ände att börja i. 

Här vill jag förtydliga en sak. Förut var rensning och organisering två helt synonyma begrepp för mig. Två aktiviteter som var intimt förknippade med varandra och alltid blendade samman i en enda, ihopsmält klump. Man rensar väl samtidigt som man organiserar garderoben? Pga så gör “alla”. Dvs tar ut allt, känner vilka plagg som får det att sprattla i magen, viker in dessa plagg snyggt och gör sig av med resten. 

Det finns många levande bevis för att den här metoden, dvs att rensa och organisera samtidigt, fungerar för hundratals och åter hundratals människor. Jag är inte en av dem. Tyvärr, får jag väl säga. Om jag ska ta mig an rensning och organisering samtidigt slutar det i katastrof. Oklara högar på golvet. Stuffshiftande. Velande. Samt att jag aldrig blir klar. Och att hemmet ser värre ut efteråt än före. Och att ingen i familjen hittar någonting eftersom jag i panik knött in diverse högar i olika kryptiska utrymmen som är omöjliga att komma ihåg i efterhand. 

Numer har jag förstått att rotorsakerna till att mina tidigare organiseringsprojekt gått åt fanders var två;

1. Alldeles för mycket saker till att börja med 

Mitt hem (och mina bodar. Och gästhuset) var fullt av saker som egentligen inte  borde bo där. Alls.

2. En förkärlek till att förvandla rensning och organisering till projekt istället för att vara en del av vardagen

Rensning och organisering var i mitt tidigare liv en sällanföreteelse, dvs något jag förknippade med “projekt” som måste “skjutas upp” och “avsättas tid för”. 

Mitt nya jag har förstått att det inte är någon idé att försöka organisera saker som ska slängas, skänkas eller säljas. Om hemmet är fullt av saker som egentligen ska slängas, skänkas eller säljas så måste man ta tag i dem först. Dvs, man ska inte organisera. Man ska rensa. Genom att rensa, och bara rensa, får man mindre saker. Mindre saker blir av sig själva mer organiserade. Nästan som magi är det.

Mitt nya jag har också insett att om rensning och organisering ska vara projekt som man måste avsätta tid för så finns risken att man a) inte kommer igång och b) att uppgiften är en övermäktig när man väl ska börja. Risken är också att man sätter en ouppnåelig ribba för sig själv. Dvs att man ska bli klar. 

Spoiler alert; man blir aldrig klar. Har jag lärt mig. Nya saker förvandlas till gamla urvuxna, trasiga och ratade i ett aldrig sinande tempo. Alltså måste man rensa hela tiden. Jämt. Jag vet! Det är en hemsk tanke. Men inte lika hemsk om man samtidigt kan försöka visualisera att rensning kan vara en snabb grej, och inte ett projekt.

Jag ska gå igenom i detalj hur jag gjort för att förvandla rensning till en snabb grej istället för något jag måste slotta in ångestfyllda helger för. Med start i morgondagens inlägg. Vi ses!