Skrev något tidigare om att jag numera helt plötsligt kan få för mig att rensa ett skåp, bara sådär. OCH komma iland med det. Jag ska förklara lite om hur det gick till.
När jag gick från “skjuta upp så länge det går” till “gör lite varje dag” så började tillvaron, efter ett tag, att bete sig underligt. Hushållsoket var inte längre lika betungande. Kanske tog det lika lång tid som innan – räknat på veckobasis – men det kändes inte på samma sätt.
Då, förut, när städningen, plocket och rensningen ofta blendade samman till en stor gröt och när alla dessa aktiviteter sköttes (främst) på lördagar, tog det antingen mig eller min äkta hälft hela städpasset att bara ta sig förbi köket. Köket slukade tid. Köket var ett slukhål. Soporna skulle tömmas. Återvinningen skulle återvinnas. Hinnan av fett skulle gnuggas från spis, fläkt och diverse ytor. Disken skulle diskas. Du fattar. Det tog oceaner av tid.
Köket tar fortfarande oceaner av tid. Tycker jag, som helst av allt vill lägga noll procent av min tillvaro på disk och dylikt. Men, utspätt i dagliga doser så krävs inte samma ansamling av energi för att göra köket. Tröskeln har så att säga blivit lägre. Köket är, numera, en snabb grej. Precis som badrummet. Fredagsstädningen. Tvätten. Okej, inte tvätten. Men resten.
När alla dessa moment blivit en snabb grej har jag hittat tiden – och energin – till att gå vidare och börja rensa. På allvar. Inte stuffshifta eller knö in alldeles för många saxar i den redan överfulla lådan för köksredskap. Utan att faktiskt rensa, dvs komma ner i det antal grejer som mitt hushåll kan hantera och härbärgera. Det har också blivit mycket enklare. Nu går jag inte längre på känsla när jag rensar. Jag går efter vad vi använder och inte, och vad som får plats i respektive utrymme.
Exempel: förr i tiden använde vi diskmaskinen som en slags informell förvaring av porslin, tillsammans med diskstället och några ouppackade kartonger i gästhuset samt i ett skåp som placerats i köket med tanken att det skulle fungera som vitrinskåp, men som över tid börjat befolkas av pryttlar och tingeltangel som inte fick plats någon annanstans.
Detsamma gällde för tvättkorgarna. De agerade uppsamlare för smutsiga kläder – ja. Men också som ett ställe som ständigt huserade handdukar, sänglinne och diverse kläder som ofta låg på botten och skramlade pga oprioriterade att tvätta eftersom ingen efterfrågade dem.
När jag började diska varje dag, och senare – tvätta varje vecka – upptäckte jag (till min förvåning ska tilläggas) att porslinet, kastrullerna och kläderna inte alls fick plats i respektive skåp när allt var rent samtidigt. Lösningen på detta problem blev till en början det vanliga, dvs att knyckla och knö in porslin, kastruller och kläder därhelst det fanns lite space.
Resultatet lät inte vänta på sig. Köksskåpen blev… ska vi säga svårnavigerade? Porslinet och kastrullerna fick staplas och shufflas och ställas ovanpå köksskåpen, dvs så högt upp och utom räckhåll att de svårligen kunde användas. Garderoberna mötte samma överbelamrade öde. Stickade tröjor staplades ovanpå varandra i en jättehög och förvandlades så småningom till ett nystan av tröjor eftersom jag egentligen inte är någon vikare. Det blev. Rörigt. Minst sagt.
I den nya världen, dvs världen där tvättkorgarna inte var överfulla, behövde överskottet på kläder hanteras på ett nytt sätt. Hanteringen blev också, med tiden, tämligen enkel enligt principen kläder som aldrig hamnar i tvätten används aldrig. I den nya världen var det lätt att veta eftersom tvätten tvättades varje tisdag och inte efter ett random och alldeles för glest schema.
I varje fall blev det enkelt när det kom till barnens garderober. Barnen visade sig inte alls ha samma känslomässiga bindningar till kläder som inte används som mig. Barnens garderober blev hanterbara. Mindre kläder på golvet. Mindre kläder i en klump längst in i garderoben. Mindre kläder i tvättkorgarna. Aka – mindre klutter. Mer om hur jag bemästrade min egen garderob i ett annat inlägg, ty den visade sig vara en svårare nöt att knäcka.
Samma sak med porslin, kastruller, stekpannor och andra husgeråd. Plötsligt behövde vi inte sex gratängformar om utifall att. Om de två vi alltid använde i första hand alltid var rena så fungerade det plötsligt fint med bara dem. Vi behövde inte tre osthyvlar, åtta köksknivar, fyra stekpannor osv. När favoriterna diskades varje kväll så blev det lätt att se vilka som var just favoriter. Resten fick, i sakta mak, lämna oss.
Dagliga vanor och rensning är som yin och yang, eller två sidor av myntet, eller vad du nu vill. Den ena underlättar den andra. Och utan den ena blir den andra svår att upprätthålla.
- Dagliga vanor tar för mycket tid om du hela tiden har för mycket grejer som ska hanteras. Och
- För mycket grejer gör det svårare att upprätthålla de dagliga vanorna.
Allt hänger ihop.
Mammas Klutter 
Lämna en kommentar