Mammas Klutter

Jag tycker inte riktigt om att prata om städning som “vanor”. “Vanor” är saker man gör utan att tänka på dem, som att borsta tänderna. Städning kommer aldrig bli som att borsta tänderna för mig. Jag har insett att jag nog alltid kommer att behöva ta ett djupt andetag innan jag sätter igång med disken eller tvätten. 

Istället väljer jag att se på städning som beslut jag redan fattat, eller beslut som är icke- förhandlingsbara. Mina dagliga städuppgifter ska bara göras. De ska squeezas in i ett ibland väldigt tight schema, men de ska göras. Frukostdisken ska bort. Köksgolvet ska sopas. Köksbänkarna ska torkas av. Jag ska kolla efter klutter i badrummen och jag ska plocka grejer fem minuter per dag. Tvättdagen ska bli av, varje tisdag, även om jag ibland inte hinner köra alla maskiner som krävs. Jag ska veckohandla och jag ska kolla familjens uppgifter och skriva in dem i vår veckokalender varje måndag. 

Det har tagit mig säkert ett år att få de här vanorna, eller icke- förhandlingsbara besluten, på plats. Och nej, jag började inte med allt samtidigt. Jag började smått. Började med disken. Köket. Tvätten. Adderade nya saker allteftersom. Tog bort, när jag märkte att det blev för mycket. 

Fördelen med att koka ner sina uppgifter på det här sättet är att listan över måsten blir kortare. De blir inte bara ett stort brus av saker som måste tas tag i, eller saker jag borde göra. Framför allt är de lättare att ta tag i när hemmet är i hyfsat skick. Och när jag halkar ur mina rutiner – ja det händer hela tiden – så vet jag exakt vart jag ska börja om. Jag ska få undan disken. Sopa köket. Jag ska veckohandla och fylla i veckoschemat på måndag. Tvätta på tisdag. Jag ska kolla efter klutter i badrummet och jag ska röja runt genom att sätta en timer på fem minuter och plocka grejer under den tiden. Även om det är kaos just nu så vet jag att om max en vecka så är allt okej igen. 

En annan stor fördel är att jag slipper dividera med mig själv och andra familjemedlemmar om när saker ska göras. Förr älskade jag att föra långa inre diskussioner om när den bästa tidpunkten för tvätt verkligen infaller. Är det inte smartare att tvätta från måndag till torsdag kväll, efter barnens träningar? Eller kanske tvätta en maskin om dagen, non stop? Jag testade olika halvhjärtade lösningar vilka utan undantag ledde till att jag pulade in en tvätt, glömde bort den, och sen fick köra samma tvätt igen eftersom den börjat lukta surt. Eller som när jag införde konceptet städa på lördagar vilket resulterade i att samtliga i familjen, inklusive jag själv, tillbringade halva lördagen med att städa/tjafsa om städning och sedan tillbringade andra halvan utmattade och fortfarande sura efter ännu ett städmaraton. 

Det viktigaste med vanor är att du mäktar med dem. Det näst viktigaste är att de löser problem i din vardag. Det tredje viktigaste är att de är så enkla – för dig – att komma ihåg att någon kan väcka dig mitt i natten och du kan rabbla dem utantill. Du kommer behöva börja i liten skala, nöta in en grej och sedan gå vidare till nästa. Du kommer behöva experimentera med vad du klarar av på en dag och under en vecka. 

Kanske har du redan koll på vissa grejer och då behöver du inte skapa nya vanor för dem. Om det funkar för dig att tvätta varje dag – klappa dig själv på axeln och fortsätt med det! Men om du inte har koll på tvätten, testa en ny vana. Prova att införa en tvättdag, och utvärdera den om tre veckor (återkommer till varför du måste testa i tre veckor). Om det fungerade för dig – gör det till en vana, eller snarare, ett icke förhandlingsbart beslut.